ÅngestInom mig är ångestLedsnad FörtvivlanOförmögenhetJag kan inte göra rättDet blir felJag förgiftar och förstörJag är utanför för jag vet inte hur man blir innanförJag känner mig ensamJag har något som jag förstörVarför blev jag såhär?

Kom ihåg att jag inte har något att tillföra.Kom ihåg att ingen egentligen är intresserad av vad jag säger.Kom ihåg att om någon någon gång verkar intresserad av vad jag har att säga så är det för att den personen är artig.Kom ihåg att det är bäst att vara tyst.Bara jag gör mitt jobb och är glad så fungerar det hyggligt bra. Då stör jag ingen, mästrar ingen, utspeglar mig inte för att vara bättre än nån annan. Kom ihåg att dölja mina känslor.Kom ihåg att ingen egentligen gillar mig för den jag är. Om jag kommer ihåg det blir det bra. Det jag är är skit.Kommer jag bara ihåg det så håller jag mig ganska bra.Jag måste vara tyst, jag måste få tyst på rösten i skallen.

Fy fan för falskhet...särskilt sån som slår en som en bitchslapp i ansiktet när det redan är passerat och förbi...när man är i läget att natten har fallit och huvet är som en centrifug av tankar och ångesten sliter i magen...då när allt brus har tystnat och de där tankarna som trycks bort av vardagliga tankesaker som vart la jag min telefon och vad ska vi äta för mat susar runt i skallen har gått och lagt sig...

Då kliver de andra tankarna fram...har man hunnit somna kanske de där tankarna...som gör att man lägger puzzel och får insikter (som man helst inte vill ha...eller?)...skapar en psykadelisk dröm som man i bästa fall inte fattar på morgonen..i sämsta fall....snarkar ens kärlek så högt så man inte kan somna och det är kletigt varmt i rummet... och då kommer centrifugen igång ordentligt på 2600 varv för detta är en sjuhelvetes jävla stor tvättmaskin som ryms i mitt huvud och man blir nästan spyfärdig av alla färger och former som passerar förbi omochomochomigen....

Så du din jävla lilla skit...som tagit dig fram på meriter som du inte har och aldrig kommer få...du planerade detta från början...fy fan...jag känner mig skitig...med dig har jag skrattat och ätit lunch och trott att du varit en bra människa...trots att alla andra hela tiden sagt...varnat..passa dig för den där falska jävla ormen...så drabbade det mig.

Vad ska jag göra....hur ska jag hantera detta...jag vet att hårt och ärligt arbete lönar sig...det tar lite längre tid bara...men i slutändan är det värt det tusen gånger om...för när det gäller så är det lojalitet och ärlighet som räknas och det besitter inte du din falska fan. Glöm inte...det som går runt kommer runt...jag väntar här....

får man göra om och göra rätt...tack mannen för att du hjälpte mig! Min hjälte!!!